”Ibland passar det, ibland inte, skäms Sundsvallsbor!”

För första gången på många år så kommer jag att låta fotbollen stå åt sidan i den här texten. Det finns som alltid en väldig massa saker att säga om taktiska saker och annat, så som det ska vara. Sundsvall är min stad, jag har alltid haft en närmast osund kärlek till den stad som format mig som människa. Jag har, oavsett vart jag befunnit mig, alltid pratat mig varm om Sundsvall.

Den här texten ska inte handla om mig, men det behövs för kontexten i någon mening. För idag så skämdes jag över Sundsvall för första gången, jag inte bara skämdes utan blev förbannad. Idag skämde vi ut oss, och det klarar jag inte av att se. Sexhundra personer. Sexhundra personer kom för att se på stadens enda elitlag i idrott, som dessutom vann senast förra omgången. Vi har ETT elitlag i en stad med knappa hundratusen invånare, och sexhundra personer letar sig dit. Det som retar mig är väldigt mycket, jag ska försöka få med alla delar.

Nummer ett: Allt skitsnack och faktafel om GIF Sundsvall, som trots att vi är många som stångat våra huvuden blodiga i kommentarsfält på sociala medier, familjemiddagar, arbetsplatser och annat fortsätter att uppenbara sig. Jag har utan att överdriva, senaste året besvarat MINST tjugo rena faktafel i trådar på sociala medier, inför ögonen på ett flertal personer som jag vet har sett mina svar, utan framgång. Utöver det vet jag att MINST tio personer utöver mig själv, kontinuerligt ögnat sig åt samma sak. Utan framgång.

I min värld är det helt ofattbart, det är frustrerande och det är i slutändan faktiskt kränkande. Vi är föreningen som öppnade Norrlands-fönstret, vi har fostrat landslagspelare och vi har försvarat stadens färger i över hundra års tid. Trots att halva landet bestämde att vi inte fick vara med, för att vi var från Norrland.

Nummer två: Alla landskap i stort sett, i Sverige, har ledande klubbar på elitnivå. Vissa städer eller landskap har till och med flera. Den ständiga diskussionen om att ”Giffarna faktiskt tog två spelare från Matfors” pågår över hela landet, och om det nu spelar någon roll, det gör det för mig, så vet jag att det är så eftersom jag lagt ner tid och energi på att fråga mina vänner runt om i landet som håller på andra klubbar om hur det ser ut eftersom jag är genuint intresserad. Detta innebär inte att elitklubbarna i respektive region alltid gjort allt rätt, det är nästan aldrig så oavsett om vi pratar om fotboll eller andra saker

Lägger man till aspekten att det alltid anses okej att sparka uppåt så blir det plötsligt ganska tydligt att en sådan åskådning också kan barka åt helvete med ganska små skeenden. Utifrån mitt perspektiv har det nu barkat åt helvete med den här saken, sedan långt tillbaka. Jag vet dessutom inte bara ett utan två, tre och mer därtill, fall där Giffarna i vår stads fall, fått skit som dom långt ifrån förtjänat men eftersom företrädare från mindre föreningar gått på så har det blivit till en sanning och jag och andra har fått mota dessa saker i grind med att det är rena faktafel i åratal nu, helt utan att det biter.

Det är som att man inte vill förstå att utan ett elitlag i vår region, dessutom ett elitlag med anor, så skulle vi sitta i en stor knipa. Kidsen behöver elitlag att kunna sikta mot, det finns forskning och statistik på hur mycket elitlagen i Sverige sparar in till samhället varje år genom att erbjuda en annan miljö än den destruktiva.

Jag skiter i att skriva nummer tre för jag ska försöka att komma till min poäng snart. Jag är så evinnerligt trött på allt skitsnack, faktafel och gnäll som den här stadens invånare ständigt riktar mot GIF Sundsvall. Till och med lag som vill låna spelare av oss lokalt, Kuben, kastade skit på oss i en intervju i Sundsvalls tidning häromveckan och folk skrockar åt det. Sundsvalls tidning, när vi ändå är inne på det hade alltså rubriken ”Det här spelet säljer inga spelare” när vi avgjorde i 95e minuten förra helgen och vann. Utöver det har dom haft en lång och galen hetsjakt mot supportrar från säsongens start som varit helt obegriplig. Den har till och med varit så svår att förstå att den varit svår att bemöta med ord.

Supporterklubben Patronerna har inte bara av Sundsvalls tidning utan även av alla härliga lirare i diverse sociala medier fått tagit så mycket skit senaste åren att det varit närmast barockt.

Idag när det är sexhundra personer på plats så är ståplats den del av arenan som har folk på plats och håller igång stadens värdighet genom att göra sitt bästa för att peppa föreningens spelare på planen. Södra och Norra gapar i stort sett tomma. Dom jag pratat med har haft tvättstuga, nån fryser, nån har fantomsmärta i nån tå och fan och hans moster. Som alltid. Sen torskar vi, och imorgon så kommer massvis med personer ha åsikter om matchen och vilja prata om den, och det gör mig galen.

Förstår man inte sambandet med dåliga resultat sportsligt och ekonomiskt samtidigt som man inte besöker matcherna ens, och utöver det inte bryr sig om forskning som visar att gängkriminalitet begränsas kraftigt av idrotten samtidigt som man internetkrigar halva dagarna så vet inte jag vad som ska krävas för att fatta hur allt hänger ihop.

Det jag däremot vet är att jag aldrig varit på en GIF-match där vi torskat, och att jag varit mer förbannad över min stad än jag är över laget. Om inte stadens befolkning börjar tänka till så har vi snart inget elitlag alls kvar. Då får gärna ni hitta lösningar på aktiviteter som håller kidsen borta från dumheter, något Giffarna lagt miljoner på senaste åren.

Aldrig hört någon berömma Giffarna för det.

// Johan Martinsson