Historik

Allt började som en rolig idé, eller något som kanske kan beskrivas bättre som ett skämt. Vi var ett par killar som satt på en filosofilektion våren 1999 på Västermalms Skola och talade med Andreas Fällströms om hans nyvunna plats i Giffarnas A-trupp. Han kände lite uppgivenhet över hans chanser till spel med ”Norrlandslaget”.

Vi som hade sett ”Fälla” övertyga i juniorlagsmatcherna var helt oförstående över att en spelare av hans kapacitet inte skulle platsa i Giffarna. Och så plötsligt kom idén, mitt emellan att Andreas Lindman lyckas få poäng för sin redogörelse om Charles Barkleys filosofiska framsteg (jag som trodde han spelade basket) och Aristoteles deduktiva struktur. Idén var lika enkel som genial, naturligtvis måste vi bilda en supporterklubb för att lyckas få in ”Fälla” i startelvan tillsammans med ”Foppa” Forsberg & Co.

Det var endast en dryg vecka kvar till lagets första seriematch för året, borta mot Brommapojkarna. Vi började prata med alla vi kände som hade erfarenhet av supporterverksamhet, främst då Timrå IK: s supportrar, och lyckades få ihop en ”kärna” på 8-10 pers. Men vi kände att det inte räckte, vi var tvungen att bli fler om vi skulle lyckas få in ”Fälla” i spelet, så vi bokade in ett möte med ”Mr GIF”, Urban Hagblom. Jag kommer så väl ihåg det mötet. Urban tog fram ett kollegieblock och frågade vad vi behövde för att vi skulle komma igång med vår supporterverksamhet. Två uppsättningar matchtröjor och gratis inträde till lagets hemmamatcher vräkte vi ur oss. Just önskan om matchtröjorna var en ren chansning från vår sida, med tanke på Giffarnas dåvarande materialförvaltare Milton Höglunds kärlek till sina matchställ.

Urban antecknade i sitt kollegieblock och sa: ”Inga problem, vi ska gå ner och höra med Milton vad han kan undvara”. Det här kommer aldrig att gå tänkte jag. Men efter en ganska lång överläggning med Milton så lämnade vi kansliet med två uppsättningar matchställ.

- Var rädd om tröjorna grabbar, uppmanade Milton lite uppgivet. Visserligen fick vi Giffarnas hittills fulaste matchställ i deras 101 åriga historia. De förskräckliga Reebok-ställen från säsongen 94-95, men vad gjord det – det var tröjor i lagets färger.

Nu skulle det satsas stort på första hemmamatchen mot Assyriska om drygt två veckor. Vi ägnade ett par kvällar åt att tillverka affischer om den nybildade supporterklubben och manade till uppslutning innan matchen på O´Learys. Affischerna prydde skolor och hela stadens reklampelare några dagar senare.

Giffarna vann sin första match mot BP med 0-5. Vår första hemmamatch började närma sig, och planeringen var i full gång, däremot saknades något väldigt viktigt. Flaggor. Vi ringde till Urban och frågade om de hade några gamla GIF-flaggor att undvara till deras nybildade supporterklubb. ´

- Kom ner så ska vi se vad vi kan hitta, blev svaret. Efter mycket rotande i kansliets kusliga källarlokal fick vi tag i två flaggor och ett parasolltak till ett gammalt lotteristånd. Problemet med flaggorna var att det inte var GIF-flaggor utan en Folksamflagga och en med Statshypoteks logga på. Men det var bättre än ingenting, de var ju trots allt blåvita. För att snitsa till dessa köpte vi en svart sprayburk på Statoil vid IP, och sprayade ”GIF” med stora svarta bokstäver över Folksamflaggan och Fälla #24 på Stadshypoteket. Parasolltaket, som faktiskt innehöll en GIF-logga, blev en perfekt banderoll framför den tilltänkta klacken. Däremot så saknades något viktigt inför matchen, ett rejält TIFO. Eftersom Andreas Lindman vid det tillfället var en hängiven Timråsupporter, hade han lite isfacklor kvar från föregående säsong. 30 tårtljus skulle bli grymt, tyckte vi. Matchdagen kom och nervositeten också, skulle det komma några överhuvudtaget till O´Learys, eller skulle två veckor av hårt arbete vara helt bortkastat? Men det visade sig vara lönt all möda. Ett 30-tal supportrar dök upp på O´Learys och ytterligare ett 20-tal slöt upp direkt till vår plats i det västra hörnet på Norra läktaren. I stort sett ingen av dem som hade sökt sig till klacken hade en aning om vem Andreas Fällström var…

gif_assyriska1999.jpg

Matchen slutade med en väldigt orättvis 3-1 seger, och tifot blev precis som man kan vänta sig av 30 isfacklor kl: 15 en vårdag – ett fiasko. Målvakten Henrik ”Henna” Westrin fick heta Håkan Westrin och det var allmänt kaos bland hemmagjorda flaggor, dåliga ramsor och gastutor.

Men ändå kändes matchen som ett avstamp för vad som komma skulle. Här fanns det potential att utveckla denna lilla organisation till något stort. ”Fällas” supporterklubb ersattes mer och mer av hängiven kärlek till hela föreningen och en liten hängiven klack fanns på plats varje hemmamatch. Kanske mycket beroende av vårt ambitiösa arbete att locka tillbaka folk till klacken efter varje match. Jag och Andreas Lindman ringde nämligen runt till alla i klacken och försökte övertala dem att komma. Alltid var det någon ny sång vi måste repa in eller ett nytt viktigt tifo som krävde mycket folk. Kan tänka mig hur less många av supportrarna var på oss när vi ringde och tjatade en söndagförmiddag.

ufc_gif1999.jpg Serien fortlöpte och vi ville nu ta ytterligare ett steg i utvecklingen genom att arrangera en supporterresa. Vår första resa var tänkt att bli till publiklaget Degerfors, men tyvärr blev den inställd då vi inte fick tag i någon buss till bra pris. Vi gjorde ett nytt försök ett par veckor senare och lyckades ta oss upp till Umeå med en buss. En resa som innehöll allt man kunde önska sig, allt från nakenbad till röktifo. Det sistnämnda resulterade i att Lasse ”Pappa klack” Lindmans begynnande flint fick lite hjälp på traven. Matchen slutade 1-1 efter mål av Leif Forsberg och ett självmål av Joakim Olsson, som en viss Jon Eriksson (senare GIF) tog åt sig äran av. Ett par dagar efter resan fick supporterklubben dagens ros i en lokal dagstidning från två hängivna Giffare, vilket naturligtvis kändes uppmuntrande. Nu var vi på gång!

Patronerna blir till
Någon gång i mitten av säsongen utlyste vi en tävling om namnet på den nybildade supporterklubben. Vi fick in ett 20-tal förslag, som alla var riktigt dåliga. Vi genomförde ändå en omröstning på O´Learys innan en hemmamatch. Det vinnande bidraget blev, håll i er nu, ”Blue Magic”! Efter lite överläggning kom vi överens om att vi inte kan ha en supporterklubb som låter som ett billigt kondommärke. Det förslaget som kom två var, Sundsvalls Woodcartridges, (Sundsvalls Träpatroner). Vi gillade Träpatronerna, och dessutom hade det en bra förankring till distriktet. Dock lät det…just det, lite träigt. Sedan kläckte ”Lasse” Lindman ur sig helt spontant: – Men kan vi inte bara heta Patronerna då? Så blev det.

plogga.jpg

Giffarna ångade på under hela året och när två matcher återstod blev det seriefinal mot Assyriska på Bårsta IP. Innan matchen gjorde Assyriska dåvarande tränare Peter Antoine ett uttalade i Aftonbladet, som fick många GIF-anhängare att bli upprörda. Han menade på att han alltid hade bemötts rasistiskt av vår klack när han besökt IP, vi hade då mött dem en gång, i vår första match, och supporterklubben var inte mer än 3-4 månader gammal när han gjorde uttalandet. Det slutade med ett stort polispådrag i Södertälje och matchen klassades som högriskmatch. På Dagbladets löpsedel stod det: ”GIF-supportrar mordhotade” då det rådde en hätsk stämning på gästboken mellan lagens supportrar. Vi som var väldigt ovana med situationen tog kontakt med Assyriskas säkerhetsansvarige och påtalade att vi önskade höjd säkerhet med tanke att många unga och pensionärer var anmälda till resan.

- Inga problem, det fixar vi, sa han. När vi kom till Bårsta möttes vi visserligen av poliser i full krevallmundering, som hade spärrad av bussparkeringen och banat väg till insläppet. En supporterpolis stack in huvudet i bussen och frågade förvånat; – Är det här supporterklubben? – Ja, svarade ett par äldre gentlemän längst fram i bussen. Väl inne på arenan hade säkerhetsansvarig placerat oss strategiskt bredvid Assyriskas klack, dock hade de spärrat av. Med ett blått rep!

assyriska_gif1999.jpg Giffarna tog ledningen i matchen genom Andreas Yngvesson och vi var i allsvenskan! Glädjen var total men varade dock endast i 14 minuter då Assyriska kvitterade. Naturligtvis hände inget oväntat på läktaren, förutom att assyriskaklacken skjutit eldbollar på vår kära Leif Forsberg vid spelarentrén…

 

En vecka senare var vi i allsvenskan efter en hemsk match mot Brommapojkarna där vi var tvungna att förlita oss på Umeå FC i deras match mot Assyriska. Peter Olofsson (numera GIF) gjorde matchens enda mål för Umeå och GIF var serievinnare och klar för allsvenskan!

Mot allsvenskan!
Lite drygt ett halvår efter att vi startat Patronerna var vi helt plötsligt i allsvenskan. Nu var vi på väg att möta supportrar, som vi bara några månader tidigare sneglat lite avundsjukt på och imponerats av deras stora klackar och deras mäktiga tifon. På försäsongen arrangerades en av de mest lyckade supporterresorna för Patronerna, men framför allt den längsta, till La Manga i Spanien för att bevittna Giffarnas uppladdning inför allsvenskan.

Vår första allsvenska match efter återkomsten till högsta serien var Hammarby på Söderstadion. Intresset för resan var enormt och plats på arenan hade inte mindre än 550 Giffare samlats. Stämningen var på topp och vi lämnade Stockholm med tre poäng efter att Dennis Östlundh tåpajat in matchens enda mål. Fotbollssverige var i chock.

bajen_gif2000.jpg

Nu började Patronerna växa lavinartat både vad gällde medlemsantal och rent organisatoriskt. Vi började experimentera med allt större tifon. Arrangemang som till en början möttes av skeptiska och negativa röster på läktaren. Men vad tiden led så vande sig folk vid att vifta med sin flagga, hålla upp sitt ark och vara aktivt med i läktararrangemangen. Under Giffarnas första år i allsvenska lyckades laget ta poäng av samtliga lag i serien och laget slutade på en 11 plats i tabellen.

Giffarnas andra år i högsta serien började som det första, med bortamatch mot Hammarby. Matchen, som Arne Hägerfors på Canal + kommenterade som den sämsta fotbollsmatch han sett, slutade med en 1-0 förlust. I mitten av säsongen började ”Nya IP” byggas, och nya möjligheter öppnades för Patronernas TIFO-verksamhet. Sittplatser skulle byggas runt hela arenan förutom en bit av mittsektionen som skulle ämnas för en ståplatsläktare. När namnet på den nya arenan presenterades var det många, ja nästan samtliga Patroner, som blev upprörda. Sundsvall Park Arena skulle vår nya hemmaarena heta. Ett både fult och dåligt namn på en ny och fin arena tyckte vi supportrar. Vad var det för fel på Idrottsparken helt plötsligt? Vad som hände med namnet sedan är för mig oklart, men används alltmer sällan, till supportrarnas stora lycka. Giffarna slutade på 11 plats i tabellen, efter att Andreas Yngvesson plockat fram bästa tänkbara form inför höstavslutningen. Säsongen avslutades med en härlig fest på IP där Hammarby firade sitt nyvunna SM-guld och Giffarna säkrade sitt allsvenska kontrakt.

Inför säsongen 2002 flyttades ståplatsläktaren från mitten av Norra läktaren till östra hörnet av samma läktare. Intresset kring laget var på försäsongen stort. En ny norsk tränare, Per-Joar Hansen, hade hämtats från Norge oför att bilda tränarduo med Giffarnas tipselittränare Patric Walker. Per-Joar hade plockat med sig två intressanta spelare från sitt hemland i form av Tommy Bergersen och Öyvind Svenning. Premiären för den nybyggda arenan drog fulla läktare och Patronera med deras nybildade organiserade TIFO-grupp, Färgpatronera, arrangerade ett av de största TIFO: na hittills i Sverige. Säsongen blev en succé för alla inblandade i föreningen och laget slutade på en åttonde plats i serien. Patronernas Tifo-grupp blev prisad av Canal+ för deras läktararrangemang under året.

norra1.jpg

Både Giffarna och Patronerna satsade hårt inför kommande säsong. Tron på laget var stort inför säsongen 2003, till och med från riksmedia, som tidigare år spytt galla över föreningen. Under våren hade vi fått tag i en gammal svartpubslokal mitt i centrala Sundsvall. Lokalen skulle fungera som Patronerna medlemslokal och skulle vara en samlingspunkt för supportrar vid fester och bortamatcher. Lokalen fick namnet Club Leif, döpt efter ikonen Leif Forsberg och den legendariska rockklubben Club Zebra. Invigningen av Club Leif blev en oförglömlig kväll men en rörd ”Foppa” som kvällens talare och tillika bartender. 2005 flyttades Club Leif till Marleys gamla lokaler, men tyvärr råkade hela huset ut för en eldsvåda som fick katastrofala konsekvenser. Lokalen hann bara invigas med en redan kultmärkt kväll innan vi fick stänga igen hela stället. I skrivande stund står supporterklubben utan medlemslokal…

Mardrömssäsongen 2003
Tifo-gruppen valde att inför säsongen förkorta sitt namn till FP-Tifo. Det nya namnet kändes mer rätt och gav ett mer seriöst intryck än det tidigare namnet. FP har inte, som många trott, någon politisk innebörd, utan var givetvis en förkortning på det tidigare namnet Färgpatronerna. Tifo-gruppen organiserade sig på ett proffsigt sett och bjöd på stora läktararrangemang under nästan varje hemmamatch under året. De sportsliga framgångarna uteblev och laget lyckades endast vinna tre seriematcher under året. Vårt bortafacit gjorde ingen Patron glad, och definitivt inte våra motståndare skrämda. Inte en enda seger på bortaplan under hela året.  Laget lyckades resa sig på nio och slå Häcken i kvalet, efter vinst på bortplan och en nervplåga till match på hemmaplan som laget förlorade. Giffarna klarade sig med mer gjorda mål på bortaplan.

Nya tag
Efter säsongen meddelade Per-Joar Hansen att han avgår som tränare för laget. In kom en för många okänd tränare. Rikard Norling värvades från division II- laget Väsby. Rikard förespråkade ett 4-4-2 spel med diamant. Många supportrar gladdes över återinförandet systemet, och många menade att systemet var mer anpassat till det spelarmaterialet som laget förfogade över. Under förberedelserna inför Giffarnas femte år i allsvenskan efter comebacken beslutade Patronernas styrelse att satsa på att ta fram en medlemstidning som skulle bli en medlemsförmån och skulle skickas hem till samtliga medlemmar.

2004 firade Patronerna fem år som supporterklubb och vi är nu inne på vårt sjätte år. Som ni läst har föreningen haft en nästan overklig positiv utveckling under dessa fem år. Många har vi varit med och byggt upp vad vi är idag, och alla som bidragit till utvecklingen ska ha en stor eloge, Vi är likt Giffarna ett starkt kollektiv som ångar på oavsett vad folk tycker om oss.

—————————

Om ni undrar vad som hände med Andreas Fällström?

Han fick tyvärr aldrig göra något inhopp i Giffarna, inte ens ett besök på bänken. Han är numera bosatt i Uppsala där han pluggar juridik. Andreas spelar för Gamla Uppsala SK i division II.